23 december 2012

10 december 2012

Deckare

Nu har jag läst en deckare igen, tog en paus mellan lite annat. Testade en för mig ny svensk deckarförfattare, Jonas Moström. Titeln med världens fulaste omslag hette Dödens pendel och utspelar sig i Sundsvall som oväxling. Jag har tre invändningar mot boken. 1) poliserna är osedvanligt trögtänkta 2) de två manliga huvudkaraktärerna (som dessutom är polare) gör var sin dunderklassisk idiottabbe mot sina flickvänner/fruar och allt bara passerar förbi ungefär precis som att det är ju så det är, bah! 3) omslaget är så groteskt kasst och taskigt för att sättas på en debut, vill de inte att Jonas Moström ska sälja fler böcker??? galet. Det omslag som är på min pocket är inte det som nu finns på Adlibris (som visserligen inte heller är bra men ändå bättre än det jag har) så förlaget kanske insåg sitt misstag... Hur som helst, i övrigt är den väl lite som alla andra svenska deckare, storyn flyter på, det är lite spännande på slutet och man tror genast att alla läkare på sjukhusen är seriemördare. Får se vad jag ska läsa härnäst. Förslag?

07 december 2012

05 december 2012

Rolig läsning


Nu har jag klämt två hysteriskt roliga böcker på raken. Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Vid första anblick skulle det kunna vara en typisk grabbok och en typisk tjejbok men det var inte riktigt hela sanningen. Troppers bok (kom vi fram till i bokcirkeln) är en sån som funkar either way. Välskriven, fyndig, rolig, tragisk, actionfylld. Det var länge sen jag verkligen längtade efter att sätta mig och läsa som när jag var mitt inne i den. Huvudkaraktären Judd ger en krass syn på verkligheten. Morans bok däremot skulle kanske kunna betraktas mer som en tjejbok, eller snarare ett kvinnligt manifest för 2000-talet. Men den skulle vinna på att bli läst även av män. Feminismen skulle vinna på att den här boken lästes av män. Men jag tror inte att de kommer att göra det, män läser män och skräms av feminism och starka kvinnor. (enorm generalisering från mig) På grund av Morans stundtals grova språk kanske den även skrämmer bort en och annan äldre, alternativt pryd läsare men jag gillade den rakt igenom :) Den fyllde sitt syfte, nämligen att Moran själv fått redovisa hur hon upplever det är att vara kvinna och vad som skulle kunna ändras och att jag själv fick en tankeställare över hur jag lever som kvinna. (och där förhoppningsvis MÄN får en tankeställare hur det är att vara på "andra sidan" om de nu läser den här boken) Till skillnad från många andra s k feministböcker så är den här frispråkig, vansinnigt rolig, aha-väckande utan att för den delen sakna relevanta fakta. Läs den!