Du kan vara ALLTING!

När jag lyssnade på Cecilia Frodes sommarprat här om kvällen var jag tvungen att skratta högt när hon beskrev en scen från sin barndom så målande att jag kunde placera mig själv där. Det hela handlade egentligen om att barn idag så sällan behöver ha tråkigt. Hon började med att berätta om en släktträff hemma hos sig själv i nutid där barnen ganska omgående frågade om de fick se på film. Se på film??!! när man är på släktträff, det blir det inget av med svarade Cecilia, när jag var lite fick man snällt sitta i en hård soffa i nya obekväma kläder och vänta på att bli tilltalad av någon vuxen. Under tiden fick man sitta där och filosofera och fundera. hehe Fick lite flashbacks från min egen barndom, just när det gällde lite stelare släktprylar. Annars var det nog inte så noga, vi barn fick hänga med och leka med varann. Film att bara sätta på fanns ju inte på den tiden (om man inte pratar om super 8 -filmer förstås) och inte mycket annat kul heller... så då fick man roa sig själv. Ganska träffande. Lyssnade även på Neneh Cherrys sommarprat (gör mänskan inget annat än lyssnar på sommarprat undrar ni nu men det har blivit en ny kvällsgrej, jag orkar inte läsa på kvällarna eller hålla ögonen öppna så då kan jag ligga där i mörket med hörlurar och lyssna på sommarprat som jag aldrig han lyssna på i somras...) och det var coolt att höra växlingarna mellan Skåne, London och New York. She´s been around kan man säga, fick mitt eget liv att kännas lite halvtrist ,sådär safe, men det är väl aldrig försent att flytta till New York! Det jag fastnade för hos Nenehs prat var framförallt hennes förhållande till sin mamma. Och särskilt det råd hon fick från sin mamma när Neneh berättade att hon väntade barn första gången. "Livet är stort, dela inte upp det, du kan vara allting, kvinna, mor, konstnär, människa. Dela inte upp dig själv, allting hänger ihop." Det lät så klokt, barnen är det bästa och käraste jag har men jag har och ÄR även andra saker, jag är inte bara mamma som det låter i reklamen... :) Jag är allting.

Färggrann höst

Färggrann men lite suddig höst i Sandared

Skön men ack så besvärlig

De här liljorna är fantastiskt vackra men doftar så starkt att jag fått en allergisk reaktion i ögonen. Därför får blomman stå instängd i ett annat rum, lite sorgligt men så är det ibland. Kanske skulle vi skaffa glasdörrar. :)

En studie i glad trötthet...

13 år

Igår firade Stefan och jag 13 år tillsammans. Det blev kanske inte jättemycket firande direkt efter den här mardrömshelgen och en del sömnlösa nätter på sistone... Men korvstroganoff och kladdkaka med glass lyckades jag allt få ihop! Stefan hade lyckats bättre med röd ros, andra blommor och choklad. Sött! Tänk ändå att vi hängt ihop så länge! vi möttes på Högskolan här i Borås, kanske i röda matsalen eller på kåren. Sen rullade det på. Jag flyttade aldrig tillbaka till Stockholm även om jag behöll lägenheten några år... och sålde den med en bra profit :) Efter den mysiga lägenheten på Norrby där det inte fanns ett enda rakt hörn (eller vägg) så köpte vi ju hus i Sandared ihop och the rest is history. Två barn, två bilar och två kaffebryggare senare sitter vi här och det har plötsligt gått 13 år. Nice!

Barnlöshet

Lyssnade på Klara Zimmergrens sommarprat igår kväll när jag egentligen skulle sova. (ja jag är lite sen med sommarpratarna jag vet...) Har länge velat lyssna på hennes program där ämnet är framförallt barnlöshet. Vad gör man när de där barnen man önskar aldrig kommer? Det får mig att själv känna en oerhörd tacksamhet för de två små guldklimpar som jag fick, trots löss, förkylningar, nattvak och kräkningar. Livet med barn är ju vårt liv nu och jag kan inte tänka mig annat. Men Leo är en liten bonus för där var jag övertygad om att det faktiskt inte skulle bli fler efter Oliver. Men naturen har ett sätt ibland att överraska. Det kan vara på ett bra sätt eller ett dåligt, för oss var det på det bra sättet. Men många tankar har funnits under de åren mellan Oliver och Leo vill jag lova. Varför funkar det bara inte är den vanligaste. Och varför kan vi inte bara strunta i det och vara nöjda som det är är en annan. Det finns inget svar på någon av dem men jag känner mig otroligt ödmjuk inför de som aldrig får några barn trots att de så gärna vill. Och hur förhåller vi oss till dessa personer? Det är mycket det som Klara pratar om i sommarprogrammet. Och där är det svårt, det finns ju  naturligtvis uppenbara bra och dåliga sätt men samtidigt är det svårt att göra något "helt rätt" i en sån situation. Men viktigt är att inte släta över det hela och säga att "ja men det finns ju så mycket annat i livet, man behöver inga barn". Det är ju helt sant men inget man vill höra i det läget, för då är det där barnet det ENDA man tänker på och som man inte kan tänka sig vara utan. Det är inte lätt, utan svårt, jobbigt och tufft men allt vanligare idag och därför kanske ännu viktigare att man pratar om det! Så jag sänder en tanke till alla barnlösa som längtar, längtar, längtar och kramar mina barn lite extra under tiden.

Ny läsning

Nu när jag blivit en mer "officiell" boktipsare kan jag ju inte bara läsa gammal skåpmat. Därför har jag beställt lite nyutkomna böcker som låg i lådan idag. Ska bli intressant att läsa Jonas Gardells nya efter att ha sett första delen i tv-serien. Konsten att vara kvinna är ju inte så lätt så det ska verkligen bli kul att få tips :) och Bob Dylan, the man, the myth, the legend himself. Kul!

Frost

Nu har det varit några kalla nätter och morgnar här. Frostnupna nypon och präriegräs. Vackert! Men astråkigt att behöva skrapa rutor... Strax kommer Myrorna och hämtar soffan i garaget i alla fall så det kanske finns hopp för bilen ändå. :)

Niceville

Och äntligen fick jag tummen ur och läste Niceville! Den var precis sådär bra som jag hade hoppats att den skulle vara och nu vill jag såklart se filmen. Språket flyter bra, karaktärerna är bra beskrivna och storyn är bra och viktig. Den har det mesta med andra ord. Här förflyttas man tillbaka till den amerikanska södern under 60-talet och jag förfasas över hur pass nära i tiden det ligger och att det på många håll i världen är ganska illa ställt i rasfrågan än idag. Ibland har jag nästan svårt att förstå huvudkaraktärernas rädsla över att göra något fel, hamna i onåd eller det motsatta - beter sig som okunniga, idiotiska och totalt världsfrånvända (och nästan overkliga) människor med en felaktig makt. Kunde det verkligen vara så illa? Ja det kunde det uppenbarligen och världen är verkligen ibland upp o ner. Det var länge sen jag läste en bok som jag var tvungen att lägga ifrån mig då och då bara för att jag kände mig så upprörd och förbannad. Livet i Mississippi var verkligen ingen dans på rosor, för färgade vill säga. Tyvärr är det nog som sagt en hel del som dagens Mississippi, och resten av världen för övrigt, har att leva upp till. Frågan är om vi någonsin kommer att bli jämlika som i den gamla slagdängan "Ebony And Ivory Live Together In Perfect Harmony", men fortsätta jobba för det måste vi!

Telefonkiosker och skrivmaskiner

Läste en av Michael Connellys deckare om Harry Bosch, Svart eko. Connelly har sannerligen skrivit många böcker och jag har än så länge bara läst ett fåtal. Gillar karaktären Harry Bosch för hans kärva, egensinniga sätt och att han är kärringen mot strömmen hela tiden :) Här är han i onåd hos mordkommissionen i LA och får ta tag i ett simpelt fall som visar sig vara allt annat än simpelt såklart. Det roliga är att det här är före mobiltelefonerna- och datorernas tid vilket gör det hela lite komiskt ibland. När Harry måste stanna till vid en telefonkiosk för att rapportera in eller vänta på sin tur i rummet med skrivmaskiner som poliserna måste dela på nere på stationen. Sånt existerar ju inte idag. Men tydligen gick det att lösa brott då med precis som det gick att låna en bok på biblioteket med hjälp av en kortkatalog eller träffas utanför Domus utan att ringa 2 minuter innan och säga att man är på väg...