Håll huvudet högt eller?

Eftersom jag hela tiden haft sån stark nacke och gärna velat sitta eller stå upp i knäet på folk så har mamma och pappa glömt att lägga mig på mage på golvet. Så att jag kan träna på att hålla upp huvudet. Det är ganska jobbigt kan jag meddela! Här tar jag en paus...

Barnkalas

Eftersom Oliver fyller år mitt i sommar som undertecknad sköt vi lite på kalaset. Men igår var det dags. 10 ungar i full galopp i två timmar... herre min hatt! sen var vi helt slut allihop. Men Oliver hade roligt och vi har ju förmånen att ha en trollkarl i släkten vilket gjorde succé och då var det väldigt stilla och tyst en stund. Sen blev det ballongdjur till alla och Oliver fick såklart en giraff, hans favorit just nu. Han ville gärna ha girafftema på kalaset men det kläckte han ur sig dagen innan så det fick vi hoppa över, kanske till nästa kalas. Någon som har förslag på vad man kan göra??? hm. De här kalasen är inte lätt, de suger musten ur en och är full gas i två timmar, korv, tårta, fiskdamm och nåt skoj där emellan. Tur det är ett år till nästa.... Lillebror sov sig igenom större delen av kalaset och det gjorde han rätt i!

Fler solrosor åt folket!

Solrosor är fina, nästa år ska vi ha ÄNNU FLER! :) här är den på god väg att pollineras av en humla så det finns ju hopp för framtiden. Helst skulle jag vilja ha ett helt fält med solrosor, kanske ska jag plöja upp det omöjliga ogräshörnet och plantera dem där.

Martina Haag

Det blev lite ändrade läsplaner igår då Oliver och jag poppade in på Sandareds bibliotek efter dagis, ja Leo var med han också men han hade noll koll på utbudet... Vi lånade lite barnböcker och så Martina Haags Glada hälsningar från Missångerträsk. Jag blir lätt lite orolig när jag ser Martina live eller på teve/film. Hon är lite too much och framstår som galet förvirrad. Men jag älskar hennes böcker! det är lite Emma Hambergfeeling över dem och igenkänningsfaktorn är hög. De är ofta dessutom både vansinnigt roliga och tragiska på samma gång. Och lättlästa kan tilläggas, jag klämde den här igår trots två ungar, dagishämtning, tvätt, matlagning och försök till att boka kyrka till dopet. Det gick utan problem. Så Martina Haag är helt klart läsvärd, sen är hon ju mästare i På spåret dessutom! Hon och maken Erik Haag som om möjligt framstår som ännu mer förvirrad i teve... :) Hur som helst så handlar boken om ett knasigt missförstånd då Nadja, 45 år från Stockholm i desperat jakt på en äkta man för att kunna adoptera ett barn hamnar i systerns hem i Missångerträsk och blir kär i en same. Japp, en typisk Martina Haag-story. Hennes senaste, Heja, heja! vet jag däremot inte om jag ska ge mig på, den kommer bara att ge mig dåligt samvete för all tid jag lägger på att äta choklad istället för att vara ute och hurta med barnvagnen...

Ingen längtan till Thailand

Igår pratade vi om boken Möt mig i Patong på bokcirkelträffen. Den är skriven av Annika Frostell som tidigare skrivit relationsdraman som Och hon ska vara röd och Gråt inte Cecilia. Inget av det har jag läst och nu är jag inte så sugen heller. Och jag är absolut inte sugen på att åka till Thailand! Jag vet inte vad det var med den här boken och dess beskrivningar som egentligen nästan kan klassas som resehandboksbeskrivningar som gjorde att jag inte alls har lust att åka dit. Det är lite teveserien 30 grader i februaris fel också ska erkännas. Efter den bara dog min längtan efter kritvita stränder och gulliga thailändare :) Själva boken handlade mest om mamman Helena som har en dotter som arbetar som dykinstruktör i Thailand. Hon kör den klassiska ungdomsprylen, jobbar ihop pengar hemma och åker sen ner och dyker, semestrar och lever back-slack-packerliv. Helena vill helst att hon ska komma hem men det vill inte dottern. När hon sen uteblir från deras möte i Patong vänds hela tillvaron upp och ner. En bra plot var vi alla överens om men sen dog allting och boken kändes bara oinspirerad och den nådde inte fram alls. Inte heller resebeskrivningarna... Platt fall alltså. Mer positivt inställda var vi allihop till den franska boken Ät mig av Agnes Desarthe (inte Descarte...). En absurd och originell historia om en tjej som öppnar restaurang men är ganska motvillig till sina kunder, hon bor i samma lokal eftersom hon blivit utkastad först hemifrån och sen från en cirkus som var tvungen att lägga ner. En del udda bifigurer tar stor plats i boken och hennes liv och gör det hela intressant och engagerande (där kan du lära dig nåt Annika Frostell! :)). En mysig fransk bok med stämning a la Choclate och Amelie. Vi har enats om att bokförlaget Sekwa hyser otroligt mycket bra fransk litteratur! Det lär bli fler böcker därifrån. Tex Bumerang och Igelkottens elegans är utgivna där. Nu tänker jag klämma en gammal hederlig Michael Connely innan det blir dags för nästa bokcirkelbok Vända blad, lustigt nog från bokförlaget - Sekwa. :)