Nu när den värsta trapphysterin lagt sig här hemma tänkte jag recensera en bok. Har läst Mia Skäringers
Dyngkåt och hur helig som helst, en samling krönikor och blogginlägg. Jag har egentligen varken sett eller lyssnat så mycket på Mia Skäringar förut men nu har jag läst den här i alla fall och det jag gillar med henne är att hon är så brutalt ärlig. Ingenting döljs eller göms undan utan "det här är det du ser" på något sett! Stundtals rått, sorgligt, glädjefullt. Serverat rakt på. Det jag däremot inte gillar så mycket är hur hon ständigt sågar allt som är någorlunda organiserat och "normalt". Allt är så otroligt "in the moment", slarvigt, oroganiserat, kaosartat och ohippt i Mias värld. Och alla andra är bara jobbiga pretton som inte är sådana. Hm, jag tycker att jag är lite slarvigt oorganiserad men inte i närheten av Mia Skäringer inte, frågan är om nån är det... Men hon har lite sinnesnärvaro att skämta om det i slutet ändå, att hon vet att hon ger sina kängor men det är ytligheten hon vill få bort, och det kan jag ju ställa upp på. Men ibland undrar jag om det trots allt kanske inte hade varit enklare för henne själv att faktiskt typ organisera hallen med vantar och mössor, planera den där utflykten lite i tid, bara för att inte allt ska sluta i kaos och katastrof varenda gång, är det verkligen något att sträva efter? Ja ni fattar om ni läser boken... hur som helst gillar jag hennes öppna och ärliga stil och ska se om jag kan gå på nån föreställning någon gång. Livet leker ju som sagt inte alltid, det kan vara jobbigt, svårt och besvärligt, men härligt ändå!
Två olika tapeter, en i Oliver rum och en i teve/filmhörnan. En sak dom har gemensamt? dom är INTE easy up-tapeter och hysteriskt jobbiga att sätta upp, tog hela helgen... och då sitter dom bara på en vägg vardera... hm Nu saknas bara tapeten i vårt sovrum, sen är det klart! Eller det kanske var dagens lögn, sen ska det till dörrar, dörrfoder, lister, möbler, gardinstänger, gardiner, mattor, lampor, soffa, fåtöljer, skrivbord, hyllor och gud vet allt. Mycket ska till innan det är klart med andra ord men det börjar närma sig! så än slipper ni inte mitt byggtjat, stackars er...
Eftersom jag inte kom iväg på någon bokrea idag bestämde jag mig för att göra en insats och sortera Olivers böcker. Och jag lovar er att han har många... det märker man inte förrän man börjar plockar ur dom ur hyllan... Så efter att ha haft högvis med böcker liggandes överallt står nu alla prydligt uppradade i bokhyllan. Får se hur länge det varar...
Jag känner att det enda jag pratar, tänker och andas om just nu är målning och tapetsering och golvläggning och trappa och så vidare on and on and on... men det är ungefär så roligt vi har hemma just nu :) I helgen fick vi mer hjälp att måla, denna gång av Sara o Mattias och idag har farmor lekt med Oliver medans vi målat en gång till och tapetserat en vägg. Så ett rum är alltså klart! eller klart och klart, men det det finns golv och det är målat och tapetserat med svampar. Och förutom lite småpill (och möbler) så är rummet faktiskt klart för användning. Det går framåt med andra ord! Däremot lyser plattsättaren med sin frånvaro så badrummet är långt ifrån klart men det är också bara en tidsfråga. Och vi har ju en trappa. Great! Ikväll kommer jag att däcka så fort jag lägger huvudet på kudden. Det är ett hårt liv att vara hobbyhantverkare.
Igår bjöd vi in till trappmingel och målning och det var faktiskt en hel del extra händer som dök upp så efter att Stefan och jag tog de sista rummen idag så har alla väggar fått en grundstrykning och ett golv till är lagt. Det tar sig! Oliver hjälpte till han med och tyckte naturligtvis att han var en mästare på att måla, vad annars. :) Som tur var hade vi köpt en liten roller också som han kunde använda. Efter maten fick några i sällskapet försvinna till BB och vi blev barnvakt. Oliver och Emilia (nu storasyster) sov gott i vår säng hela natten. Nu är min stackars ynkliga kontorskropp stel och värkande så det blir sofflocket som gäller.
